En container med mängder av soppåsar som stack upp sina huvuden. En lyxig
bil stannade till bredvid. Den var röd och inuti svart. En man steg ut. Hans
uppsvällda mage kom först sedan ett askfat som greppades av hans vänstra
hand.
(2)
Han gick fram till containern, skakade ner cigarettfimparna i den. Då rörde
sig en av påsarna. Han vände sig, flämtade till och drog sig tillbaka. Stod
sedan som fastnaglad vid marken, ögonen uppspärrade. Han ville inte tro att
påsen framför honom täckte en gammal kvinnas ansikte. Hon betraktade honom
förstrött och fortsatte att gnaga på ett ben med några dinglande, ruttna
köttrester.
(3)
Efter en stund skingrades hans fruktan. Nyfikenhet tog överhanden och han
närmade sig försiktigt. Han stirrade på henne, på såren som täckte hennes
ansikte och dreglet som rann från hennes mun blandat med de smutsiga
matresterna som hennes tunga slickade in. Synen fick hans ögon att kräkas.
Hennes lukt äcklade honom in i själen. Hans eau-de-cologne täppte till
hennes näsa. Han upptäckte ett leende som glänste av sorgset mörker i hennes
ögon. Hon såg ett leende hos honom dränkt i ett träsk av ångest. Hon hälsade
på honom och räckte honom handen. Han brast ut i gapskratt, vände tillbaka
till bilen och lämnade fullt med sand och småsten bakom sig. Hon fortsatte
att leta efter matrester i soppåsarnas gömmor.
Doha, augusti 1996
----------------
*
Ur novellsamlingen Dans på sårets kant , 1997
*
Arabisk titel: al-Raqs ala hafat al-jurh ,
av den qatariske författaren ,
Jamal Fayiz
*
i översättning till svenska av ,
Gail Ramsay ,
2004
