En container med mängder av soppåsar som stack upp
sina huvuden. En lyxig bil stannade till bredvid. Den var röd och
inuti svart. En man steg ut. Hans uppsvällda mage kom först
sedan ett askfat som greppades av hans vänstra hand.
(2)
Han gick fram till containern, skakade ner
cigarettfimparna i den. Då rörde sig en av påsarna. Han vände
sig, flämtade till och drog sig tillbaka. Stod sedan som
fastnaglad vid marken, ögonen uppspärrade. Han ville inte tro
att påsen framför honom täckte en gammal kvinnas ansikte. Hon
betraktade honom förstrött och fortsatte att gnaga på ett ben
med några dinglande, ruttna köttrester.
(3)
Efter en stund skingrades hans fruktan. Nyfikenhet tog
överhanden och han närmade sig försiktigt. Han stirrade på
henne, på såren som täckte hennes ansikte och dreglet som rann
från hennes mun blandat med de smutsiga matresterna som hennes
tunga slickade in. Synen fick hans ögon att kräkas. Hennes lukt
äcklade honom in i själen. Hans eau-de-cologne täppte till
hennes näsa. Han upptäckte ett leende som glänste av sorgset mörker
i hennes ögon. Hon såg ett leende hos honom dränkt i ett träsk
av ångest. Hon hälsade på honom och räckte honom handen. Han
brast ut i gapskratt, vände tillbaka till bilen och lämnade
fullt med sand och småsten bakom sig. Hon fortsatte att leta
efter matrester i soppåsarnas gömmor.
